Det är varken lägenhet eller unge det budslås om, det är madrassen i hushållets avstjälpningsutrymme (Miras rum) det gäller. Alltså himmelriket. I natt sov Mira ungefär lika bra som Enrique Iglesias sjunger, vilket faktiskt säger en hel del. Det resulterade i finhackad sömn för hennes tappra föräldrar som vyssjade och matade och nynnade om vartannat. Efter upprepade 20-minutersintervall av sömn kom Johan med ett mycket konstruktivt förslag för att vara klockan 03:38 på natten - någon av oss tar det tredje rummet för att undvika en hel familjs sönderfall. Omåttligt storsint erbjöd jag honom madrassplatsen och Mira och jag halvsov vidare till klockan visade 05:10 då det tydligen fanns ett akut behov av att lusläsa bondgårdsboken och slänga ut alla kläder ur trådbackarna. Men, det ljuvliga i det här är att jag har solklar företrädesrätt till himmelriket i natt. Det sista budet jag fick innan jag lämnade lägenheten i morse var 1000 spänn, men när det erbjöds flabbade jag Johan lite charmigt i ansiktet som svar. De här mörka påsarna under ögonen säger mer än tusen ord. Himmelriket är inte till salu. Punkt.