Bad, Bastiljen och lite Amish

Alla världens hårdnackade härförare får ursäkta, igår vanns faktiskt Slaget vid Little Big Badbalja av: mig!

Malte har inte badat sen i våras nångång, för då gick han in i en fas då hygien tydligt nedprioriterats och negligerats. Och hatats. Vi har duschat ungen dock, gudbevars, och punkttvättat här och där under ett protestraseri värdig Bastiljen.

Men så igår, efter mer än ett halvårs pedagogiskt (utmattnings)tjat från vår sida gav den lille lortisen med sig och lommade in i badrummet när jag erbjöd mig att läsa för honom i badet. Han gick till bokhyllan och valde romanen En halv gul sol av en författare med det lättuttalade namnet Chimamanda Ngozi Adichie.

Jag fick bita mig i kinden för att inte garva ihjäl mig åt bokvalet men började läsa. Långsamt satte han sig i skumbadet och fyllde och tömde vatten ur sina plastburkar, som nån slags yasuragiprocess. Det såg sjukt kul ut.

Varje jag jag pausade väste han "läs!" och jag fortsatte. Mot slutet av det första kapitlet hade huvudpersonen några slags erotiska fantasier och jag kom på mig själv att sluddra mig igenom det stycket. Jag liksom realtidscensurerade de bitarna för Malte, 2,5 år.

Vafan hände? Moral/amishkärringen i mig tog över rodret och skummade igenom avsnitten med "liljekullar" och stön, det var vad som hände. Allt annat hade känts som nåt Jessica Simpsons farsa skulle kunna ha gjort liksom. Och det vill man ju inte.

När badvattnet svalnat konstaterade Malte kort "badat färdigt" och återgick till asexuell underhållning som Lilla spöket Laban istället. Tack för det, mamma är inte redo att förklara biologi än.