Jag avskyr rutiner. Jag avskyr att planera saker. Jag avskyr att schemalägga grejer. Därför är det ändå lite kul med en ironisk twist att jag fått en son som är spontan som en elitidrottare inför OS. Här om dagen slog det mig att jag lever i Måndag hela veckan med Bill Murray. Ni vet, den där filmen varje dag är den andra exakt lik. Varje morgon vaknar jag av att Malte drar repliker ur Backyardigans eller Bilar. Klockan 06.31 välter han ner sina två lådor med bilar och flygplan. 06.38 ber han om välling. 06.50 bajsas det. 07.33 cirka, är det Fåret Shaun på TV och inget får störa. 07.45 vägrar han gå till förskolan. 07.50 har vi förhandlat till oss att få på honom en stövel och kanske mössan, om han får ta med sig två bilar. 07.51, två stövlar och fyra bilar. 08.10 kommer vi iväg. Vid 16-tiden kommer han rusande mot mig på förskolegården. Ungefär 16.30 kommer vi därifrån. 16.32 – 16.50 balanserar vi på kantstenar och plockar upp pinnar som ser intressanta ut och kan vara bra att ha. Han hoppar också noggrant i alla vattenpölar om sådana finnes. 16.52 gömmer han sig bakom en återvinningscontainer på vägen. 17.05 tömmar han ut lådorna med bilar och flygplan hemma igen. 17.30 vägrar han äta middag. 18.10 äter han middag. 19.10 putsar han balkongdörren med tandborsten, 19.30 säger han att han vill sova. Däremellan räknar vi hans mynt tillsammans och läser samma böcker och låter honom fylla i samma ord som igår och i förrgår. Och så vidare, och så vidare. Men det är ju väldigt smidigt i alla fall, så länge vi inte ska göra några större avvikelser, som till exempel totalkatastrofer och livsförändrande händelser som att handla mat på vägen hem.