Alldeles nyss stod jag i badrummet med preggotajtsen i handen. De blev lite nerkräkta igår. Trots detta övervägde jag att ta på mig dem för att: 1. De är ju så sköna. 2. Det var ju inte så mycket kräks. Ingen kaskad, liksom. Ett par matskedar, max. 3. Kräkset hade ju trots allt torkat över natten. 4. Det är ju inte så att jag ska ragga här i fåtöljen. 5. I bebisbubblan finns inget som stavas självrespekt.