Hur man räddar en relation i fritt fall

I senaste Mama läser jag om psykoterapeuten Louise Hallins formel för att få relationen att må lite bättre under småbarnsåren: 1 + 1 +1.

Alltså regelbunden egentid med bara varandra 1 kväll i veckan, 1 helg i månaden, 1 vecka om året (från det att barnet är 2,5-3 år.)

HAHAHHAHAHHAHAHHAHAHHAHAHHAHHAHAHHHAHAAHHA.

Det är inte hennes råd jag garvar åt, det verkar onekligen vara en fantastisk lösning. Snarare rimligheten i att få till denna schemalagda avlastning. Jag tycker att vi lever i lyx och ofattbart överflöd som har hämthjälp en dag i veckan, då Malte också kan få sova över hos sin farmor, om han vill.

Jag känner nästan inte nån som kan ha en dejtkväll i veckan och än mindre en hel helg ensamma per månad.

Säger som Tessan gjorde i gårdagens inlägg: hur gör folk?!

Hallin har svar på det med: man passar varandras barn en helg i månaden.

Genialt ju.

Så nu undrar jag om nån skulle kunna tänka sig att dryga ut sin egen rovdjursflock med mina två kubmaneter i helgen? De är jättecharmiga, när de väl sover.