Hemorrojder part II: Alcosanal - a love story

Jag kommer att gå rakt på sak. Jag tycker väldigt mycket om dig, Alcosanal.

Vi har hängt ihop ett tag nu och du har blivit en naturlig del av mitt liv. I början var jag i ärlighetens namn lite tveksam, tyckte mest du verkade närgången och kladdig. Jag hade hört andra prata om dig men tänkte lite motsträvigt att du inte var något för mig. Men så träffades vi en kväll och jag tänkte att jag får väl ge dig en chans. Du gjorde inte så mycket väsen av dig då, du var mest bara där. Jag hade nog hoppats på ett mer kraftfullt intryck men insåg sen att jag kanske hade lite väl höga förväntningar.

Vi bestämde att vi skulle ses kvällen därpå igen. Du visade då att du var rätt lätt att ha att göra med och vi umgicks på ett otvunget sätt. Redan den där andra kvällen kände jag att det faktiskt fanns något där och jag anade att du kanske hade ännu mer att ge! Så vi fortsatte, vi träffades ett par kvällar - och faktiskt även några morgnar - och det blev bara bättre och bättre. Jag blev alltmer fäst vid dig ju mer tiden gick - ja, jag blev ärligt talat nästan lite beroende av dig.

Åh, Alco, du är så fin på många sätt! Du finns alltid tillhands när jag behöver dig som mest, morgon som kväll, vinter som vår. Du är mjuk och följsam, lyhörd och välgörande. Men allra mest uppskattar jag dig för dina sammandragande egenskaper.

Du kommer alltid att ha en alldeles särskild plats i mitt badrumsskåp.