Hel och ren, eller? | Therese Krupa

Jag kom att tänka på en tjej från min gamla gymnasieskola idag. Ni vet, en av de där som hade femmor i röka, kröka och göka men ettor i resten. Hon som fick barn innan målarfärgen på studentskylten torkat och som lade hela månadspengen på sprit och lösnaglar.

Hon hade alltid något fläckigt och geggigt på sig där hon kom rullandes med barnvagnen den sommaren vi slutade skolan och jag tänkte att så där ska jag minsann inte bli om jag får barn en dag.

Nutid. Tessan och jag med varsin unge i knät i skrivandets stund. Tessan ser ut som en hemlös clown och jag är pure Britney-trash med kristofs och en enorm flottfläck på ena mjukisbenet. Vi utmanar inte bara högteknologiska tvättmedel utan även våra barns pappors kärlek och respekt. Tillsammans utgör vi sinnebilden för föräldraledigt förfall, kör över grungen från nittiotalet och parkerar i sunkets solkiga träsk.

Medan jag skriver spyr min son så det rinner längs det andra mjukisbenet och medan kräkset torkar in tänker jag på röktjejen. Nu är det faktiskt bara ciggen och naglarna som skiljer oss åt.