Okej, nu till dagens i-landsproblem: trångboddhet. Till dess att bobubblan spricker eller att vi blir postkodmiljonärer (HAHAHAHAHAAAAAHAHA) kommer jag gnissla tänder och tugga lite fradga varje gång nån säger "jag brukar sova i gästrummet när min man tar nätterna". Själv sover jag ute på nätterna om vi har gäster. Typ. När huset vi bor i var nybyggt på fyrtiotalet var det ett barnrikehus. I läggan bredvid vår (med samma storlek) bodde en familj på nio personer. Inte undra på att det var krig i världen. Nu bor vi alltså fyra pers på våra 50 kvadrat och jag börjar så smått bli galen på det. GGGGAAAAAAAAAALEN. Hur mycket vi än skänker bort, stuvar om och optimerar hemmet känns det som ett japanskt kapselhotell. Jag känner mig som ett bonsaiträd i tvångströja. Nästa boende ska fanimej ha: 1. Ett badrum där man slipper stå hukad under torkande tvätt när man duschar. 2. Ett kök man kan sitta i eller laga mat med fler kastruller än tre i. 3. Gästrum eller bara en biyta där man kan primalskrika då och då. 4. Super-kanske-i-nästa-liv-bonus: tvättstuga. (Drömmar ändras efter barn, kan man lugnt säga. Eehm.) Nån som vill sälja? Mvh/Kvinna på gräns... med nervsammanbrott