En alldeles, alldeles vanlig fredag

Jag sitter och studerar Harpan som tagit rast i magträningen. Jag har alltså utnämnts till hans PT som ska rätta till det där med nacksvagheten. Så varje dag ligger vi på mage mitt emot varandra och utväxlar leksaker så länge det går. Han lackar ur rätt tidigt nämligen och rullar gärna över på rygg och ägnar sig åt nåt annat istället.

Nu halvligger han som ett lass döda råttor och gnager på en Pixibok. Titeln är blöt och oläslig. Han singlar iväg boken för att istället ta tag och dra foten på sina kalasbyxor till munnen. Allt ska in i den där munnen. Även saker som frekvent marineras i hans egen fotsvett.

Det är ett intensivt sörplande på de där kalasbyxorna. Ljudet för tankarna till en kräftskiva med skaldjursentusiaster, alternativt ett julbord med mycket gamla människor som äter grisfötter.

Jag betraktar hans bokstavliga laid back-inställning medan jag rör mig i det inre livets Bermudatriangel, det vill säga mellan barnet, köket och tvättmaskinen.

Alldeles strax ska vi gå och returnera några felköp samt kvittera ut storebror från föris. Magnus och min middagsfantasi sträckte sig så långt som till tacos, för då vet man att alla äter. Det är värt att man får sopa golvet efteråt.

Trevlig helg!