Har precis lämnat livets efterrätt till mormor och morfar för ett dygn. Han tackade så mycket för nyordningen genom att vända på dygnet och ge mig sitt livs tyngsta blöja i avskedspresent. Men det ska nog gå bra, det ska nog gå bra, intalar jag mig. När man har barnvakt är det så mycket man känner att man borde passa på att göra. Så mycket att man måste passa på att passa på liksom. Jag kan i detta nu göra i princip vad jag vill, men väljer att stryka en liten hög med kläder. Så busigt! Skärpning Soffan. Rulla hatt förresten, är en sanning med modifikation. Vi ska förhoppningsvis komma hemifrån, äta genomvarm mat som vi ska hinna tugga och äta upp. Det är dock ingen högoddsare att vi somnar till Helgmålsbön som vanligt. Jag saknar honom redan.