Sitter här och oroar mig lite och undrar vad i hela friden jag har sagt ja till. I eftermiddag ska nämligen Malte få se sin första fotbollsmatch live, på Råsundastadion innan den rivs. Suck. Just rivningen gör att det tydligen är lite bråttom att få med ungen på match. En ännu större sensation är att jag ska följa med. Det svider i bajenhjärtat men jag går alltså dit som livvakt. För trots upprepade löften om att de inte ska stå i klacken med femhundra rabiessmittade homo habilis och brinnande bengaler så litar jag inte riktigt på att även den så kallade familjeläktaren är mer barnvänlig. Det utlovas också att detta blir "en lugn match, för bortalaget är från landet". Jaha. Fråga mig inte ens vilka de är.