Vid blöjbytet i morse hittade jag ett av mina hårstrån mellan Maltes skinkor och tänkte att det här måste vara höjden av trångboddhet. På våra 53 kvadrat trängs vi med lillpampen, alla hans saker, två miljoner tvättlappar från IKEA, blöjor, tidningshögar, tvätt och verktyg, för att nämna lite. Trots att vi kör regelbundna tattarlass till tippen bildas det hela tiden nytt skräp här hemma och ingen förstår varför. Det roliga är att vårt hus var ett barnrikehus när det var nytt på 40-talet. Då bodde det en familj på nio personer i vår lägenhet. Jag ser framför mig att det var som i den italienska tokrullen Skitiga, fula och elaka: människor överallt, höns och gamla tanter och alla ligger med alla eftersom det ändå är så trångt och rörigt. Innan Malte får 25 syskon inför jag härmed trängselskatt i hallen mellan köket och badrummet, det vill säga ett glas vin till mamma. Det här är ju ändå min arbetsplats nu.