Det känns rätt ofta som att Mira, min dotter, drar vinstlotten under våra dagar ihop. Just som lunchtallriken snurrat klart i micron då rasslar lillsnorpans matklocka igång och hon ska äta först. Med ett milt leende plockar jag upp henne och tittar på när min mat kallnar än en gång. Ninjaförsiktigt rullar jag in vagnen i trapphuset och tänker att man borde göra som det står i böckerna och passa på att sova nu när hon äntligen snarkar i vagnen. Jojo, då vaknar hon ur djupsömnen på rekordtid. Precis när jag slirat in i duschen så tränger skriket igenom duschstrålen ända in i kaklet och man får nöja sig med en halvt avsköljd kropp - igen. Men i morse låg det bacon på tallriken och då log jag lite belåtet för mig själv. Jag får bacon och du får mjölk (igenochigen) . I win - you lose. BAM!