VICTORY! | Therese Krupa

Den här bilden sitter i vår hall. Det är en sanning med fet modifikation om man ser till dagen idag.

Vår ibland mindre älskvärda arvsmassa hade en kris i natt. On demand-systemet Parent 24/7 utnyttjades till dess fulla kapacitet när 2-åringen vaknade strax innan 02.00 utan avsikt att somna om inom de närmsta tre timmarna.

Initialt inleds en större tröst- och mysinsats. Krisandet tilltar. Wrestling och tvångsnattning står näst på repertoaren men mottas ytterst negativt.

En liten rockad i tablån gör att en extrainsatt visning av Pippi på sju haven rullar igång 02.48 med ett till en början varmt mottagande. Lagom till att Jocke med kniven förklarar för Pippi att "den som sticker upp mot Blodsvente, han sticker upp för sista gången" tröttnar tittaren och den vid det här laget argsinta fadern slår läger på annan ort.

Vi kör en repris av mysandet, denna gång med vaggvisa vilket resulterar i hysteri. Wrestling prövas ännu en gång och floppar hårdare än Snuten i Hollywood 4 . Baby Einstein, som en gång i tiden var idiotsäkert, åker på och klockan visar 04.15.

Efter en stund av lugn och fred börjar det kravlas och gråtas. John Blund är out of office och den hittills tålmodiga modern börjar bli desperat och vädjar till dottern som inte visar någon barmhärtighet. "Mamma är jättetrött, Mira. Mamma måste få sova." Mira flipprar med iPaden och klickar igång ritprogrammet. "Gjön, mamma jita lite". Mamman ritar mot bättre vetande en grön båt klockan 04.43. "En till båt!" Mamman ritar en till båt med jättekort mast och underdimensionerade segel. "En till båt".

Stopp på belägg. Inte en båtjävel till. Taktiken läggs om och Helan & Halvan flyttar ut i vardagsrummet. Pippi på de sju haven går i repris, denna gång i den stora salongen. Minimussolini placeras i babysittern och trälen lägger sig på soffan.

En kvart passerar. Smågroggy noterar jag snarkningar från första raden. Jag tassar fram. OMFG, barnet sover. Jag sneglar på klockan. 05.14. Känslan? Ungefär såhär.