Frukosten är uppäten och vi håller på att lasta in grejerna där de hör hemma. -Mija hjäpa mamma. Oh no. Jag tänker: "Mira, du är björntjänsterna personifierad. Ditt track record på faktiskt hjälpsamma hjälpinsatser är generande låg så tack, men nej tack, jag avstår helst." Jag säger: -Jaa, gärna! Vad gulligt av dig att hjälpa till. Et voilà: Besserwissern inom mig nickar självbelåtet och mumlar nåt om att "jag sa ju det. "