Uppdrag Barncharter slutfört

Tessan rasslar alltså runt bland baguetter och arga bönder för närvarande men jag har återvänt till hemorten, efter en veckas barncharter i strejkernas hemland, Grekland.

Först, dagens bärs till kabinpersonalen på flyget. Dessa luftens hjältar som värdigt hanterar skrikbarn, trasiga kortterminaler och apstadiefulla fopptofflor på en minimal yta flera tusen meter uppe i luften, och samtidigt är vänliga och korrekta. För att inte tala om välstrukna. (Hur gör ni förresten? Jag ser ut som en raserat tält på Roskilde efter bara en dags umgänge med min son. Fattar inte.) Dessutom blev det såklart feta förseningar både upp och ner, fyra timmars flygtid blev sex men personalen förvandlade sig till förskolelärare/wallmansunderhållare/väktare i all professionalism.

Sen, vi hade flyt. Att resa med lillpampen gick över förväntan. Jag hade sett framför mig en resa i stil med båtresan i Utvandrarna, men icke. Det hela gick – bra. Fattar inte det heller.

Ett tag började jag oroa mig för att materialet till den här bloggen skulle sina, Malte skötte sig ju och vi hade roliga dagar i stekvärmen ihop. Men sen hyrde hans pappa en bil utan luftkonditionering så det ordnade sig. En dagsutflykt upp och över bergsmassiven i dryga trettio graders värme i en liten Fiat var sisådär främjande för förhållandet. Malte däckade som tur var och sov gott hela resan medan körde nedvevat, brände oss grisrosa och jag började formulera min kontaktannons.

Nån dag senare fick vi veta att det tydligen fanns AC i bilen men att den knappen är märkt med en fucking snöflinga. Helt naturligt som helst i Sydeuropa. Amen wtf. Men vi garvade gott åt det i alla fall.

Och vi bor fortfarande ihop.