I proudly present - vår nya tv-bänk! Till slut kunde ingen tejp på det norra halvklotet rädda vårt roadkill till tv-bänk, men nu står de nya IKEA-skåpen på plats i all sin prakt. Hushållet samlade häromdagen ihop all arbetskraft vilket resulterade i en arbetsrgupp om tre personer: 1. en barnarbetare med utvecklingsrabies 2. en febrig halvpolska och självutnämnd arbetsledare 3. en bondpojk med ninjadrömmar och lågt blodsocker. De tre montörerna tog sig an byggnationen med iver, som vanligt. Snabbt märktes dock att en i gruppen motarbetade sina kollegor. Utan att hänga ut någon så var det en 90 centimeter kort "arbetskamrat" som var mer inriktad på att riva ner än att bygga upp, vilket skapade lite irritation i arbetslaget. Samma montör såg även till att materiel gjordes svårtillgängligt genom att sprida ut och gömma diverse träplugg och gångjärn. Den febriga och den blodsockerlåge försökte till en början muntra upp och stötta den destruktiva kollegan, men deras tålamod tröt snabbt. Sabotören blev utsedd till skräpansvarig, men tog inte sitt uppdrag särskilt seriöst och skräpade istället ner än mer genom att riva papp och kartong till konfetti. Efter en välbehövlig middagspaus blev antagonisten arbetsbefriad. Då blev hon helt plötsligt oerhört engagerad i hållfasthetsfrågor och skulle utmana Newtons rörelselagar genom att klättra/sitta/åla över/jucka emot/krypa igenom/hoppa på skåpen. Trots tuffa prövningar höll skåpen ihop och kunde senare ställas på plats under teven. Som en avslutande hämndaktion skruvade de motarbetade montörerna åt gångjärnen så hårt att de själva knappt fick upp luckorna, än mindre 90 centimeter marodör. Ha! Vardagsseger.