... plockar upp (eller snarare schaktar ihop) alla miljontals legobitar och övriga leksaker när kidsen har somnat. Igen och igen. Precis som Sisyfos, den där greken som... golade på nån och fick som straff att rulla ett stenblock uppför en backe. Och börja om. Kanske inte för att slippa trampa på lego, men ändå. Och som Tessans man Johan. Han är också lagd åt det undanplockande hållet, till skillnad från just Tessan – och min Magnus. De skulle kunna sitta och fika hemma hos en patologisk hoarder och njuta av det. Medan jag, Johan och Sisyfos föser undan klossar och röjer gångar i Duplot för att kunna chilla alls. Spontant dras jag till charmigt röriga och ombonade hem (på bild), men skulle nog må som allra bäst i typ en igloo eller åtminstone ett minimalistiskt hotellrum med begränsade möjligheter till intryck. Nu är ju den målbilden något av en utopiernas utopi när man har barn. Så jag föser och plockar och schaktar och flyttar och stuvar ett tag till, i mitt eget plast-Hades.