...som sagt. Efter två bättre nätter var min son tillbaka i sitt nyckfulla Thorsten Flinck-läge igen. Det röjs och hoppas och rullas i bingen. Känns lite som att försöka lugna ett drev med arga svanar. Men skam den som ger sig. The trött mamma rises. PS. Snart kommer Tessan hem från semestern förresten! Då blir det lite mer Mira i bloggen igen. Tjo!