Rutiner osv. | Therese Krupa

Häromdagen skulle jag ta en promenad med Mira (wow!). Efter att ha försökt få flickebarnet att vinka till sin pappa gav vi upp efter 4000 fruktlösa försök trots tydliga instruktioner och ivriga hejarop. Totalt talanglös.

Väl ute på gatan hinner jag ett par vagnlängder ner innan telefonen ringer. Johan.

-Du, har du med Miras napp?

-Öh..

-Har du med hennes snuttefilt?

-Alltså...fan.

De två typ viktigaste grejerna ligger alltså kvar hemma. Men, jag har fått med mig ett ihopvikbart sittunderlag och ett otvättat träningslinne som ligger och skumpar under vagnen plus såpbubblor och en tom burk som det brukar/borde ligga smörgåsrån i.

Men äsch, who can blame me? Jag har ju ändå bara gått på promenad med Mira 379 dagar i rad, det tar ju faktiskt ett tag för rutiner att sätta sig.