Påskharen alltså - den odugliga, jävla gnagaren. Jobbar en storhelg per år. En. Det är typ knappt 2% av vad normalt förvärvsarbetande gör. Och ändå lyckas den storörade pajasen inte med att leverera en grej - bebisen. Bara för att harar pippar och blir på smällen flera gånger per år och är på tjocken i typ en kvart innan de pressar ut 18 blinda harungar kan de väl ha lite förståelse för oss som inte har det lika lätt, liksom? Så, istället har fanskapet förväxlat försändelserna och bidragit med påskens minst önskade present - 39 graders feber och förkylningen from hell. Nysningar + ett foster som ligger och kramar urinblåsan är en rätt trist kombo, fattar du det harjävel? Hälsningar, Hormonell, arg, kränkt och lite, lite nerkissad