Nattning pågår | Therese Krupa

Jo, man har ju lite att återställa på rutinfronten så att säga.

Jag (Tessan) är ju inte särskilt rutinmänskligt lagd (kan man ens säga så?) och har njutit av att under fem veckor freestajla lite.

Men nu vankas en verklighet och vardag runt hörnet och denna sista, ljuva vecka ska således vigas åt att vrida om våra rubbade, inre klockor i enlighet med föris och jobbets.

Just nu nattar jag Mira som kramar ur det sista av My Little Pony innan Mor Blund trycker på stopp. Klockan är typ 21.00. Noll tecken på trötthet. Morpan vaknade klockan 09.00 idag och har skrotat lunchvilan och slocknade förvånansvärt nog redan vid 20.30. Dagen innan slog ögonlocken igen runt 22.00.

Inte mycket ordning på torpet som ni hör. Men nu återstår väl bara att väcka de små liven tidigare så att de rimligen blir trötta tidigare. Vilket innebär att vi måste gå upp tidigare. Vilket känns lika lockande som att hångla med en bålgeting.

Skulle min kropp få välja fritt skulle jag nog hamna i en rytm där jag lägger mig runt 24.00-02.00 och vaknar 08.00-09.00. Jag är ingen hardcore nattuggla men älskar ändå timmarna när kväll blivit natt. Jag har naturligt mycket energi då och känner mig kreativ och klar i knoppen. Heh, det har ju dock utplånats/vridits om lite sen den dag Mira och senare Morris kom till jorden.

Hur funkar ni? Älskar ni rutiner och arla morgnar? Har ni nåt småbarnshack för att återställa ordningen?