Bettskenan sågs senast i lördags morse då jag placerade den på mitt nattduksbord som egentligen är en rymlig hattask som jag inte förvarar hattar i, utan skor. Mira och hennes polare levde rövare i vårt sovrum och kom efter en stund ut, märkbart stolta, med mina klackskor på fötterna. Skor som alltså förvarats i hattasken. Sen var det inget mer med det, det klapprades runt, fnittrades och vändes till och senare på kvällen när jag skulle hala fram min bästa vän av plast (okej, jag kan ha andra väldigt kära plastvänner också) var den alltså inte på locket till hattasken i och med att ja...några barn hade varit där och härjat. Jag letade lite halvhjärtat på golvet men tänkte sen att jag tar upp jakten kommande dag. Och idag är det torsdag och jag har nu plöjt igenom varenda centimeter av sovrummet. Jag har kollat i örngott, bakom elementet och i freaking hela kosmos, typ. Men icke. Mira är i vanliga fall helt suverän på att hitta grejer, hon har dessutom ett minne som gör att hon kommer ihåg var hon sett saker. Men nu: blankt. Och de måste ju alltså ha flyttat på den/stjälpt av den från locket för att komma åt skorna. Öronpropparna som också låg där hittade jag på golvet, gosandes med några generösa dammråttor. För en kort stund tänkte jag att Mira såg sin chans att eliminera min plastbästis från jordens yta. Hon har vid flertalet tillfällen påpekat att den inte luktar blommor. Men så raffinerad tror jag inte att hon är, tösabiten. Så, varsågoda för detta historiskt ointressanta blogginlägg. Kan alla med synska skills nu bara tala om var jag ska leta? Min käkmuskulatur kommer att skicka er evig god karma. Kan tänka mig att lägga de tusenlapparna på något klart mer...inspirerande.