Morgonen presenteras i samarbete med toalettvrålet

Så, morgonen börjar som morgnar oftast börjar hos oss: på högvarv.

Ingen av de människor som vi själva har satt till världen börjar dagen mjukt. Det är Black Friday varje morgon. Kasper inleder med att vråla mig till vaket tillstånd följt av hetsiga uppmaningar att sätta på ”pajdi” på tv:n.

För er som har svårigheter med en 2-årings vokabulär är det alltså Spiderman som efterfrågas oavsett tid på dygnet. Häromveckan kollade vi på Pajdi klockan 01:15 efter en liten nattlig incident. Mer specifikt världens lökigaste Youtubeklipp där Spiderman och hans branschkollegor åker fordon längs hinderbanor. Alltså någon form av filmat data/tv-spel? Behöver jag ens skriva att det är outhärdligt tråkigt? I paritet med kinderägg som ska öppnas och Daddyfinger på engelska med indisk accent.

Nåväl. Jag spenderar en orimlig tid i soffan stirrandes på skräpet men med en otroligt mysig liten spolformad kropp i knät som jublar över Pajdis framfart över grälla gupp och hinder.

Efter att ha kollat på sörjan i 16 timmar minuter måste mor gå på toaletten. Kasper har inga planer i världen på att låta mig uträtta behov mol allena och följer mig därför i hasorna. Jag, effektivitetens urmoder, ger mig i kast med att borsta tänderna samtidigt som jag låter naturen ha sin gilla gång. Kasper däremot har klättrat upp på en pall och fått fatt på fönsterputs som han frikostigt börjar spreja över kläder och mitt uppspridda smink. Jag väser något med tandkrämsskum i munnen och får en sval reaktion från Kasper som pumpar vidare. Istället vaggar jag fram och rycker flaskan ur hans händer. I samma sekund som jag landar på toaletten igen stormar Morris in och ylar att han har bajsat på sig.

VÄLKOMNA IN ALLA. ALLA!

Jag sitter alltså fortfarande på toaletten och lyssnar på Kaspers besvikna hulkgråt pga eliminerad fönsterputs och inspekterar samtidigt Morris brallor för att som TUR ÄR konstatera att det inte har skett någon olycka. Då stövlar rimligtvis Mira in och tar NOLL NOTIS om det pågående kaoset och insisterar på att jag måste känna på hennes lösa hajtand.

80% av familjen samlad.

Och jag fräser något otrevligt om varför i hela jävla friden jag aldrig får vara på toaletten själv. Mira påpekar att jag är sur. Morris vill ha en bit ur sin chokladkalender. Och Kasper vill ha sin fönsterputs.

Att jag vill ha en maxdos valium är det ingen som noterar, än mindre levererar på. Istället lämnar jag badrummet och brer ytterligare en jordnötssmörsmacka som Kasper inte har för avsikt att äta upp.

Morgonen kändes lika lyckad som detta julkort