Mor svullnar upp | Therese Krupa

Medan ni knäskurade golven och lade lutfisken i blöt (alla som inte gör det är jättedåliga mammor. JÄTTEDÅLIGA.) har jag rasslat in i vecka 29.

Det är inga fashion weeks som börjar nu, direkt. Händer och ben har börjat svullna upp trots stödisar och jag känner mig smidig som en sövd blåval. Jag har cirka två outfits som jag varvar mellan: uttöjda gravidjeans med knän + en snedtvättad collegetröja, alternativt uttöjda tajts och samma collegetröja.

Jag ser därmed gärna att Tomten kommer med nåt oversizat ytterplagg som jag kan knäppa runt magen samt en helvetes massa gurkor eller nåt annat vattendrivande mirakelmedel.

Ty denna ovälkomna vattenansamling har även satt sig i balansorganen i mitt vänstra öra, problemörat med stort P. För nåt år sen fick jag nåt som heter Ménières sjukdom och medicinen man får mot det kan man inte ta som gravid. (Vattendrivande driver även ut fostervattnet nämligen.) Så nu är yrselanfallen tillbaka då och då. Det är mindre skönt. Samt väldigt opraktiskt att behöva spy offentligt igen eller ragla runt som under en konferensfylla i julhandeln.

Dr Google leder gärna in mig på en massa sidor om LCHF mot Ménières och ja... det är säkert asbra. För den som har karaktär.

Därför behöver jag er hjälp. Antingen tips på vattendrivande föda (som gurka) eller typ téer eller besvärjelser eller tips som korslagda bestick under sängen.

Eller så behöver jag vägledning och pepp för att omprogrammera hjärnan till att börja digga proteiner och grädde framför pasta och (alkoholfri) bärs.

Nå? Tack på förhand, säger jag som vanligt.