Mor somnar vid nattningen, del 27558

Sex års nattande borde ju, typ evolutionsmässigt, ha tränat mig till att klara av att hålla mig vaken efter klockan 21 i alla fall ett par kvällar i veckan.

Icke.

Jag lärde mig sova hur, när och var som helst när jag gjorde den där klassiska backpackerlångresan när jag var 25. Himla praktiskt var det att kunna återhämta sig under en prydnadspalm på en flygplats eller bakom nån högtalare på Khao San Road.

Men just nu skulle jag vilja lära mig motsatsen, för här skulle nog inte ens högoktanigt metamfetamin funka. Så fort jag har kämpat mig igenom valfri Alfons, selektivlyssnat på utläggningar om krokodiler och letat efter nappar, är jag down n'out.

Vaknar likstel och öm runt midnatt och undrar var kvällen, veckan och livet tog vägen.

Mosig i fejset, torr i munnen och med mascarasmulor på kinderna borstar jag tänderna halvhjärtat (tandtråd? Hahahahahahahahaha) och ramlar i egen säng.

Leva life.