Det var en gång en tjej som tänkte att hon minsann inte skulle göra som andra när hon blev stor. Istället för att slå sig till ro i nån förort, källsortera och köra kombi skulle hon rymma med en cirkus eller hanka sig fram som missförstådd pjäsförfattare i en rökig och murrig central- alternativt sydeuropeisk storstad. En sån där stad som är fylld av levnadsglada och tokroliga människor som svär och kör vespa med ungarna mellan knäna. En dassig och kylslagen eftermiddag i maj fann den 36 och ett halvt-åriga tjejen sig själv ståendes mellan hyllorna på ICA Maxi, tveklöst inte i Sydeuropa. Och i korgen hade hon bland annat följande artiklar: Hon kunde verkligen inte begripa hur det här hade gått till. Hade hon råkat ta nån annans varukorg? Nån astrist svennefamilj som ska äta framför schlagern? Eller hade nån elak jävel fyllt hennes med dessa ultimata symboler för en fantasilös livsstil? Äh vafan, tänkte hon. Det är ju faktiskt min son som vill ha tacos till middag och så vill jag ju uppmuntra hans (minimala) idrottsintresse. Och dessutom spelar ju självaste Alice Cooper till och med golf sedan länge. Den tanken gav lite uppmuntrande tillförsikt och hon log åt sig själv medan hon vred om nyckeln i V50:n.