Borde inte unge nummer två vara betydligt mindre lättväckt än unge nummer ett? Harpan lever ju sitt liv i den kakofoni som bara en storebror kan uppbåda och borde rimligen inte vakna så fort man tittar på honom. Men det gör han. Han är ju buren och född in i en urspårad sambaorkester av seriekrockar på furugolv, kuddkrig, tjat och tjut, köksskrammel, sirener, målvrål, ringsignaler, kusinkaos, krogsorl från gatan och housepumpande partydjur till grannar. Han borde alltså kunna somna intill tömningen av en glasigloo. Malte däremot, som hade det hyfsat tyst de första åren, har sovit genom samtliga nyårsfyrverkerier och flygresor, när han väl har somnat. Och ändå är det han som är den ljudkänsliga i vaket tillstånd. Hörselkåporna åker på så fort jag närmar mig mixerstaven. Därför får Harpan sova med den där white noise-appen (som ni tipsade om!) bredvid sängen. En forsande älv filtrerar då bort vardagens alla störande ljud för den lilla divan och vi andra kan både prata med varandra och kamma håret utan att det vaknas. Därför älskar jag teknik, när den fungerar.