Kvällen i tre ord: gnäll och skäll

Ja, men hörni. Den här eftermiddagen och kvällen kommer ju inte att gå till historien. Måndagen den 27 mars kommer inte vara ett förevigat barndomsminne, fyllt av fniss, bus och glass.

Snarare gnäll, skäll och tjafs. Och nudlar som ingen ville ha.

Från det att vi hämtade barnen var det sura miner. Morpan alltså, just nu vet jag inte vad som sker inne i det fjuniga huvudet, men kris är det allt. Konstant.

Minns ni Zed i Polisskolan ? Han som pratade på well, ett hyfsat påfrestande vis. DET ÄR MORRIS! Fast, ni måste lägga på en något mer jämrande ton.

Mitt. Huvud. Brinner. Upp.

Mammaaaa meeen jag viiiilllllll kastaaa gaffeeeeeln aaaaaaarrrgghghgghgg jaaaag viiiiiilllll deeeeet *kastar sig på marken och torrsimmar* jag viiiiiiiiiilll ååååååka fyrhjuuuuuling NUUUUUUUUUUU uuuarahahaggh.

Så, jag har gjort det enda rimliga och lagt mig på hans, okej möjligen något under, nivå och bara varit arg tillbaka. Som en uppretad jevvla babian.

Ja, och stämningen har blivit därefter. Ej fylld av glädje. Nyss fräste jag dem till sömns medan de i kanon jämrade sig över att de inte ville sova.

" Aja. Det är en dag imorrn å ", som Morran skulle ha sagt.

Då kan vi alltid nå nya bottennivåer!