Jag sitter på toaletten och har som vid otaliga andra toalettbesök sällskap av 104 centimeter frågvis arvsmassa. När jag är klart med kisseriet och ska dra upp byxorna råkar Mira slänga ett öga på mina trosor som fortfarande är i knähöjd. -Mamma, har du kräks i trosorna? undrar Mira allvarligt. -Kräks..va, vad? Jag kikar hastigt ner på mina svarta trosor och inser det fullt rimliga antagandet. -Nej, det är inte kräks. Det är.......................något annat. Som vuxna tjejer har ibland, kan man säga. Jaa, sådärja. Jag levererar världens minst pedagogiska förklaring. Tänker att Petra Krantz Lindgren hade tittat på mig med en besviken min. Men jag är ändå någonstans glad för att det faktiskt inte var kräks. Det hade nämligen varit fullt rimligt i denna neverending virus- och bakteriekarnival som stavas feburari.