Konversation man HATAR att ha

-Det ska bli så skönt på måndag när dagis och skola drar igång igen, konstaterar jag lättat i samtalet med klassmamman ute på ridlägret.

-Ja, verkligen! svarar hon entusiastiskt.

-Drygt fem veckor börjar sätta sina spår, pustar jag.

-Men....ska Mira...också...gå? undrar hon lite trevande.

-Ja, absolut! Alla klättrar på väggarna och är less på varandra och Johan och jag börjar ju jobba så, ja, Mira får gå på fritids sista veckan, maler jag på.

-Jo, men alltså, jag....trodde nog att....fritids...var stängt, fortsätter den världsgulliga och försiktiga mamman som uppenbarligen inte vill pissa på min återgå-till-vardagen-parad.

-Nä, vi har anmält Mira vecka 33, fortsätter jag tvärsäkert i några sekunder till dess att jag inser att mamman jag pratar med sannolikt har bättre koll på sommarschemat och alla andra scheman som någonsin har arbetats fram.

-... (trevande tystnad)

-JOHAN VISSST HAR VI ANMÄLT MIRA TILL FRITIDS VECKA 33, gapar jag.

-Ja, det har vi gjort, svarar han men jag inser att hans världsbild kanske inte heller är den som är mest att lita på i schemasammanhang.

-Ah, kanske det är en annan avdelning öppen, fortsätter mamman med en oerhörd välvilja, trots att hon förmodligen vet att jag är ute och cyklar rejält.

Jag börjar panika lite inombords. En tredje skolförälder ansluter till samtalet som han överfört och bekräftar det alla andra skolföräldrar redan vet:

-Jag pratade med fritids när jag hörde att Mira skulle gå vecka 33 för jag tänkte att vår dotter också kunde gå då, men de sa att det är stängt måndag, tisdag och onsdag, förklarar han med all önskvärd tydlighet.

Jag vägrar köpa detta med samma tjurskallighet som Trump vägrar inse klimatkrisen och börjar scrolla febrilt i min telefon. Ett vagt minne av att jag fotade närvarolappen dyker upp och efter en stunds flipprande hittar jag den bland mobilens 4415 bilder:

SE DÄR! Detta visuella bevis har till och med min förnekelsemekanism svårt att argumentera med, och den är STARK imtellingyou. Planeringskollaps igen som så många andra gånger tidigare.

Och avslutningsvis ett OERHÖRT STORT TACK till ovan nämnda skol- och klassföräldrar - vi kan kalla dem Rebecca och Pelle för att de heter just Rebecca och Pelle. Tack för att ni agerar jourfritids och räddar oss från ännu en systemkollaps. Tack, tack, tack!