Att det alltid ska vara något. Trots att jag inte ens har en skötväska att styra upp så glöms det saker hejvilt. Igår lämnades matlådan kvar åt sitt öde i hallen och kasserades skoningslöst samma kväll. Idag är det glasögonen som ligger hemma på byrån (tror jag) så här sitter jag och kisar mig till en hjärnblödning framför datorn. Den här demensen är obarmhärtig, det må jag säga.