Herr Gurka is the boss | Therese Krupa

Vi har tagit oss från Stockholm upp till övre Västerbotten, ner igen och ut till kusten och hem igen de senaste två veckorna. Herr Banan blir tyst som en mus om han får höra Barnkammarvisor vol.1 (även känd som Guantanamo Hits hos oss) men börjar gasta och veva så fort vi försöker smussla in nåt som alla i bilen uppskattar, i spelaren.

Så efter en miljard mil med Herr Gurka och co somnade båda mina killar i baksätet. En gav upp, en var nöjd. Radion blev alltså min för en stund. Gubbrock, minimalt med trafik, ett fett viltstängsel - som gjort för en krisande småbarnsmorsa att high-pitchat yla ut sina tumbleweedromantiska köraroute66innanjagdör-drömmar så varenda varg hellre självmant överlämnar sig till polisen än stannar i skogen.

I höjd med Enånger insåg jag dock att en familjerabatterad övernattning på Scandic i Sundsvall och en tetrispackad V50 Flexifuel med babyskydd inte riktigt passade in i min vägdammiga roadmoviedröm. (Skiten går ju på etanol och måste tankas lika ofta som en nyfödd.) Strax därefter vaknade Malte, opponerade sig och Bossen fick lämna scenen för ett gäng balanserande elefanter. Men hem kom vi till slut.