Hemmets problemområde nr 1

Jag är normalt en hyfsat problemlösande person som, efter inledande affektanfall, brukar samla mig och tänka konstruktivt.

Länge har jag försökt tänka konstruktivt och välja glädje när det kommer till vårt compact living. Men i dag var det fanimej en tvärstopp för allt vad kreativitet och positivt tänkande hette.

Jag hade hämtat mina två rabiessmittade overalldumplings till söner och muttrade över i-landsproblem som att vårt hus saknar ett barnvagnsförråd, hiss, framkomlighet och ja, all nutidskomfort för en familj helt enkelt.

In med ungar, blöta ytterkläder, kassar, teckningar, reflexer och bråte i en redan rörig tarmficka till hall. Där lade sig två barn av två ner på dagens post bland grus och slask och ylade ut mellisbeställningar och frågor om rymden medan jag drömde mig bort till lite mer spatiösa och representativa shack.

Det här är alltså inte hemma hos oss:

[caption id="attachment_12455" align="alignnone" width="720"] Foto: Residence[/caption] Inte det här heller.

[caption id="attachment_12456" align="alignnone" width="720"] Foto: Residence[/caption] Men här.