Hälsningar från klimakteriet

Efter hypertyerosen har jag åkt på en annan icke-sköning som heter prolaktin… nånting.

Jag ammade ju aldrig Harpan men ändå har jag haft mjölkproduktion och den har inte avtagit, snarare tvärtom. Och mensen som borde ha kommit tillbaka (NEJ, JAG ÄR INTE GRAVID, bevare mig väl) är lika frånvarande som nyanserade debatter på nätet. Och jag mår inte tipptopp direkt.

Blodprover visade alltså höga värden av prolaktin, som är ett amningshormon. Som jag alltså inte borde ha höga nivåer av alls.

Hos gyn gjordes ultraljud. De lärda kan tydligen se hur det står till med östrogenet på så sätt. Jag kunde bara se den vanliga pölsan på skärmen, jag.

– Jag ser här att du har väldigt låga östrogennivåer, nästan inga alls faktiskt, sa gynmannen. – Jaha? Och vad betyder det? frågade jag. – Att du är på besök i klimakteriet, kan man säga. Tillfälligt besök. Men det måste göras vidare utredningar.

Jaha. Jag hade ju hellre varit på besök i till exempel Berlin eller kanske Nice. Strosat fram i sköna skor och tittat på folkvimlet. Tagit en sval Chablis och njutit.

Men nu turistar jag alltså i klimakteriet. And all I got was these onda pattar, rabies och en antydan till skepparkrans.