Det VÄRSTA med hösten | Therese Krupa

Nej, det är varken höstblåsor eller mörkret eller hårlössen eller alla dessa satans kastanjer som ska plockas i en miljard snarlika utföranden.

Det värsta med hösten, för mig och mitt tålamod, är följande:

Att sätta på fingervantar på motoriskt ej fulländade barn.

Varför? Well:

I kapprummet på förskolan.

Trär på vanten.

Dubbla fingrar i pekfingret.

Drar av vanten en bit.

Samma två fingrar i pekfingret.

Drar av vanten en bit.

Samma två fingrar i pekfingret.

Vad i helv...

Drar av vanten en bit.

Två fingrar i pekfingret, två i långfingret. Femte fingret gone AWOL.

Drar av vanten helt.

Trär på vanten.

Tre fingrar i långfingret. Noll fingrar i pekfingret. Lillfingret och tummen på plats.

Drar av vanten helt.

Barnet spretar enligt anvisning.

Vanten dras på.

Dubbla fingrar i ringfingret, inget finger i pekfingret.

Drar av vantjäveln helt.

Trär långsamt på vanten.

Alla fingrar i typ tummen HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT?

Sliter av vanten.

Barnet spretar och jag andas i fyrkant medan vanten lirkas på, långsamt och kontrollerat.

ALLA FINGRAR PÅ RÄTT PLATS!!!!!!!!!!

-Mamma, det är nån tråd i tummen som är oskön, meddelar barnet.

-Ah, det glömmer du snart bort, svarar modern sammanbitet.

Barnet glömmer ingenting utan rycker av vanten som nu dessutom är ut och in, och håller fram vantklumpen för assistans.

Repetera samtliga steg ovan, hoppas att hjärnblödningen uteblir denna gång och räkna dagarna till våren.

Livets antagonister