Jaha. Så har dagen kommit då Mr Klister helt plötsligt föredrar sin pappa framför sin mamma. Min tjocka lilla fanatiska fanclub har från en dag till en annan bara tittat som hastigast på mig för att istället kasta sig om benen på sin far på bästa Almodóvarmanér. När Maltes pappa går på muggen slänger sig Malte på golvet utanför, pratar, gråter och petar in saker genom dörrspringan till honom. Åh. Det är lika sött som dramatiskt. Men jag hänger inte med. Nyss var man dyrkad i klass med Påven (eller åtminstone Justin Bieber) men nu sitter jag här som Rio Ferdinand (eller kanske Kikki Danielsson) och undrar vafan som hände.