Avgå, mamma | Therese Krupa

Jag är så passé, så ute, so last season. Ikväll igen gjorde Malte mycket klart för mig vilken av hans föräldrar han för tillfället föredrar. Dessutom med en obarmhärtig tydlighet. Rub it in, liksom. Jag är precis lika eftertraktad som gonorré i ansiktet, eller nåt.

Vid kvällens obligatoriska högläsning av Lilla Kotten får besök fick jag inte ha Malte i knät, inte hålla hans hand, inte läsa högt med roliga röster eller ens vända blad - allt skulle göras av hans pappa. Mig blängde han bara på med "sa'ru nåt eller, biatch?"-blicken och kastade sig som en flygekorre i sin fars famn. Upprepade gånger.

Jag har lånat ut min kropp till dig i hela nio månader! Jag har avstått en massa öl och tokiga roligheter under tiden! Jag har skrikit ut dig under 14 timmar! Jag fick babianarsel och har burit dig utanför kroppen dag och natt i över ett år! ...ville jag skrika. Men det gjorde jag faktiskt inte.

Istället får jag glädja mig med att han kan peka på Kotten i boken när man säger "Kotten" vilket faktiskt är snäppet bättre än röststyrningen i min Iphone.