Att äta en gemensam middag

"... och sen satte sig hela familjen ned vid det charmigt nötta och på auktion inropade matbordet för att äta en rejäl och färgglad, slowkokad och härodlad middag. En prisvärd, klimatkompenserad och näringsberäknad måltid, som hade lagats med kärlek och som var alla familjemedlemmars favoritmat.

Alla mumsade och skrattade och hjälpte lillebror att skära maten i småbitar. Ingen spillde något, ingen sprang helt plötsligt i väg för att bajsa eller hjula, inget barn försökte avbryta de vuxna och ingen skrek eller kastade gurka på golvet.

Sen dukade alla av och hjälptes åt med disken."

[caption id="attachment_11354" align="alignnone" width="681"] Femhundra suddiga nyanser av brunt.[/caption] Och sen vaknade jag.

För så här var det: klockan 17 i dag ringde jag i gonggongen. Köttbullar och fjärilsmakaroner, en stående rätt på menyn här hemma. Harry åt upp sina mosade köttbullar genom att stjälpa tallriken över huvudet och sedan plocka matbitarna från huvudet och ur tröjringningen. Men han åt i alla fall.

Maltes mat stod som vanligt och kallnade medan han "måste leka klart". Tjat och kommandon från min sida till trots. Runt 17.30 rasslade han ut från sitt stängda rum och började pilla i maten.

Strax efter 18 kom Magnus hem och kunde ta över bärandet av Harpan, som då var mätt och gnälltrött. Medan Magnus roade kidsen lagade jag lite mer mat. Det tog aslång tid och när vi äntligen kunde börja krubba, bröt Harpan ihop av trötthet och måste nattas.

Magnus tog nattningen, jag åt middag.

När Harpan väl somnat satte sig Magnus för att käka och då var jag klar sen länge.

Och disken står där den står.

/Sofia