Är det en häst? | Therese Krupa

Nej, det är inte tal om nya svårtolkade alster skapade av Johan . Det handlar om en incident som inträffade idag när jag var ute och vandrade med Morpan i vagnen som gör att jag kraftigt ifrågasätter om mina terminalglasögon bör användas även utanför terminaler av olika slag. Typ alltid i hela livet varje sekund.

Vi repar oss alltså från en magsjuka som golvade oss i helgen. Som rekreation tog vi idag en promenad till stallet och tittade på hästorna, som Morpan a.k.a grammatikesset argt hävdar att det heter.

Efter några varv på stallområdet går vi och köper en bulle på fiket intill. Vi strosar vidare med vagnen och jag pekar entusiastiskt på en människa som går och leder en häst, säg 80-100 meter fram. Jag ylar glatt och gestikulerar mot Morris att han ska titta på människan med den beiga hästen. Det är säkert en fjording, tänker jag hästsjälvsäkert för fjordingar är ju beiga och jag kan inga andra beiga hästar. Morris hakar snabbt på min entusiasm utan att egentligen ha tittat och vi går sakta mot hästekipaget som är ute och vandrar i det fria.

Jag kisar lite ju närmare vi kommer. Japp, det är en häst och en människa. Morris guppar i vagnen och gapar "häst" medan han tittar på kolonilotterna. Vi närmar oss lite och min syn börjar göra tricks med mig. Morpan djupdyker i sin bulle. Är det verkligen en häst människan går med? Jo, vad annars kan det vara?

Okej. Det kan vara något helt annat.

Nämligen en människa som går med en annan människa. Fjordingmänniskan har en beige jacka på sig.

Morpan gapar besviket att det inte är en häst utan en människa. Vi passerar det långsamt vandrande människoparet och Morris vevar och fortsätter förklara, nu med gråt i rösten, att människan inte är en häst och jag ilar förbi så snabbt min magsjukesänkta kropp förmår.

Terminalglas, my ass. Nu är det flaskbottnar 24/7 som gäller för att undvika ytterligare fadäser.