Mitt liv som snuttefilt | Therese Krupa

Morris, Morris, Morris. Min galna, lilla arvsmassa. Kroppskontakt har ju varit hans grej sedan sekunden han dundrade ut ur min livmoder och detta sammanhang är inget undantag.

Istället för att teama upp med någon form av trygghets...pryl, typ napp, snuttefilt eller gosedjur, har han utvecklat ett starkt behov av att slita i min näsa när det vankas nattning.

Och vi pratar inte lite mjukt pill. Han behandlar min kran med samma varsamhet som en felavlad kamphund attackerar en...tja, vad felavlade kamphundar nu attackerar. Styr jag bort hans svettiga små labbar blir det drama. Så, som den självuppoffrande, goda mor jag är, försöker jag uthärda den brutala behandlingen som paradoxalt nog har en lugnande effekt på honom. Jag brukar fixa cirka sju sekunder innan jag ruttnar.

Ibland försöker jag styra över aktiviteten till exempelvis en örsnibb, men det är ej av intresse. Däremot kan han tänka sig att klösa lite i mitt tandkött och i min underläpp, men det känns inte heller som att man går på spa, direkt.

The things you do for love, alltså.