I fredags skulle vi ha fredagsmys, jag och Miras pappa. Glada över att vi tyckt oss urskilja ett rutinliknande beteende hos Mira laddade vi med en flarra skumpa och såg fram emot en vuxenkväll med ehm..erotiska inslag. Det vi ansåg vara rutinmässigt var att Mira två kvällar i rad hade kunnat vaggas till sömns redan vid 20:15. Så, vi åt middag, pimplade bubbel, valde bland potentiella fredagsfilmer och såg fram emot en kväll tête-à-tête. Pyjamasen åkte på (på Mira alltså - folk över 1.40 bör inte bära regelrätt pyjamas, i synnerhet inte en one-piece, det är min bestämda uppfattning), de små risgrynen borstades hastigt och mästersövaren tog plats på pilatesbollen med småsömnig Mira i famnen. Nedsläckt, dämpat, precis enligt boken. Efter en kvarts guppande har Miras pappa fått kramp i ryggen och hennes ömsinta moder tar över med succémetoden amning. Tjugo minuter senare verkar Mira ha kommit in i andra andningen och flabbar ikapp med cha-chan i Let's Dance. Den revanschsugna pappan har nu samlat krafterna och vill göra ett nytt försök. Mira somnar! Vi fylls åter av hopp och lycka och sätter oss tätt intill i soffan. Rusiga av romantiska vibbar (mjae, lite överdrivet) noterar vi först inte Miras gurglande i spjälsängen men när gurglandet blir glädjetjut och babbel blir vi varse - Mira sover inte. Jag biter ihop käkarna och stövlar in i sovrummet - nu blir det liggande amning i sängen, lika idiotsäkert som hembränt och juice på förfesten. Epic fail. Tjugo minuter senare är jag långt tröttare än Mira och champagneruset börjar övergå i akut dåsighet. Mira är gladare och mer energisk än självaste Klüft. Hennes desillusionerade, hålögda föräldrar nickar mot varandra och kort därefter ligger vi raklånga i sängen alla tre och somnar in till 22-nyheternas väderpresentation. Bah - inte ens drömmarna kunde bjucka på erotiska inslag.