Japp, platserna i dagiskön igen. Den obotliga optimisten inom mig strålar och känner att här går det iallafall framåt, vi har ju varken blivit ofrivilligt bortplockade ur kön eller flyttats bakåt, och det är ju ett glädjeämne i sig. Dessvärre bor det en tjurig cyniker under samma hud som i detta ärende härskar över min inre Mia Törnblom. Denna tvivlare muttrar att det förmodligen är mer sannolikt att esperanto hinner får en global revival innan Mira får en plats på förskolan. Nåja, den som lever får se.