Vi pratar om gränser i Norran

Norran, 22 februari, 2014.

Vi gjorde en intervju för TT här om veckan. Artikeln handlar om den ökade exponeringen av små barn i bloggar och andra sociala medier och vi fick som så ofta frågan om var vi drar gränsen. Tessan och jag överväger noga vad vi berättar om i bloggen och väljer också bort många (om än helsköna och stolliga) händelser för ungarnas integritets skull.

I intervjun sa vi det vi sagt sedan dag ett: det är vi och våra hormoner, hemorrojder och tillkortakommanden som föräldrar vi vill bjucka på, inte vad ungarna gör i första hand. Vi vill ju gärna berätta om hur bortkomna vi ofta känner oss i föräldrarollen, där mellan psykbryt och fredagsmys, och hur vi tacklar trots och kaos som de små liven utsätter oss för, hehe.

Vi (och våra närmaste) tycker att vi har hittat en bra nivå. Vad tycker ni? Och var tycker ni att gränsen går för vad man kan visa upp ur sitt och andras liv?