Veckans ord: AIWS | Therese Krupa

Okej, det här kommer att låta minst sagt udda. När jag var runt 5-6 år brukade jag ibland uppleva att världen runt mig krympte, alltså rent visuellt. Det var inte synfältet som blev mindre, bara sakerna jag tittade på. Då och då. Som om man vänder på en kikare och ser världen genom den.

Vad jag minns kändes det inte obehagligt men lite konstigt. Min pappa upplevde exakt samma sak när han var liten. Sen växte det bort hos oss båda.

Nu är Malte med om samma sak. Han är febrig och hemma från föris idag, när han plötsligt säger : "mamma, nu blir du så där liten igen!"

Och jag visste direkt vad han menade.

Googlade runt lite och det visade sig att detta tydligen kallas " Alice i underlandet-syndrom " eller "Todd's syndrom":

"Alice i underlandet-syndrom är en neurologisk åkomma som vanligtvis drabbar barn, generellt på kvällen. Det beskrivs som en uppsättning symptom där den visuella uppfattningen av kroppen och kroppsbilden ändras, vilket gör att man uppfattar storleken av ens kroppsdelar och externa objekt felaktigt. Detta orsakar i sin tur desorientering och förvrängning av sinnena.

Alice i underlandet-syndrom kan orsakas av en abnorm mängd elektricitet i kroppen, vilket orsakar förändringar av blodflödet till hjärnan. Signalerna som skickas från hjärnan till ögonen ändras därför, vilket bereder väg för hallucinationer, desorientering och förändrad självbild."

En del (t.ex jag) upplever att omvärlden krymper (kallas micropsia eller mikropsi) medan andra tycker att saker förstoras runt dem. (Macropsia.)

Någon annanstans läste jag att det är trötthet samt ibland också en infektion i kroppen som gör att AIWS uppstår. Men det är inte farligt och det går över med vila.

New York Times skriver jätteintressant om AIWS. I vissa fall hänger det ihop med migrän, men inte alltid.

Nån som känner igen sig?

[caption id="attachment_12738" align="aligncenter" width="720"] Fullt normalt. Foto: Playerarena.net[/caption]