Veckans ord: affektanfall

Alltså. Konstaterar att mitt ordförråd växer i kapp med min son. Nu vet jag till exempel vad ett affektanfall är.

Här om dagen tog jag av honom en medicinkopp han ville bita i och vad hände, jo han stelnade till i sitt utbrott, slutade andas och blev blågrå i ansiktet. Jag blev helt iskall inuti, trodde för en stund att han hade satt något i halsen och vände honom över mitt knä. Till slut (sekunderna kändes som dagar) började han skrika och fick normal ansiktsfärg men hängde slappt över min axel. Jag bara darrade.

Det kallas alltså affektanfall och är även det kopplat till trotsen . Barnet blir så frustrerat av ilska att det slutar andas, en del till och med svimmar. Det enda man kan gör är att hålla om dem. Fenomenet är ofarligt i sig men bland det otäckaste jag sett. Dessutom visste jag inte ens att det fanns.

Jag kan till viss del känna igen mig i det där. Då och då får jag själv affektanfall i kollektivtrafiken eller här hemma i röran. Det är alltså bara orsakerna som är annorlunda vid 34.