Värre än någonsin | Therese Krupa

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om min kognitiva förmåga framledes. Utvärderar man dagsformen ser det inte lovande ut, hörni.

Skulle jag rita en graf, OKEJ JAG RITAR EN GRAF som ni får tolka. Det finns inte mycket utrymme för feltolkningar, nämligen.

Den "lätt" nedåtgående kurvan "talar sitt tydliga språk".

Jag känner mig med andra ord ganska förtappad, ganska ofta.

Närminnet ska vi inte prata om. Det är så orimligt ofta jag fattar tag i min telefon, inriktad på att utföra något viktigt, som t.ex. en....um...banköverföring. När jag väl har låst upp telefonen har jag helt glömt varför jag fattade tag i den från första början. Bankuppdraget kan då istället landa i slöscroll på instagram.

Jag berättar saker inte en, inte två utan en miljard gånger. För samma person. Fast övertygad om att hen minsann aldrig har hört mig berätta detta revolutionerande.

Jag tänker en sak och säger en helt annan. Och då pratar vi inte ens närliggande? Låt mig exemplifiera:

"Mira, ta på dig mackan."

Jag menar naturligtvis inte att hon ska iklä sig sin frukostsmörgås, men hjärnmasken vill mig inte väl och det är alltså det jag säger när jag egentligen vill att hon ska ta på sig tröjan.

"Morris, ta bort allt bacon från bordet."

Nej, det ligger såklart inte bacon på bordet (eller ja, det hade ju i så fall inte varit det konstigaste som legat på ett bord hemma hos oss), däremot allt lego som ska elimineras för att göra plats för middagsmaten (där möjligen bacon kan utgöra en beståndsdel. Eller inte).

Som om jag har en lindrig form av afasi? HAR JAG DET?

I morse kunde jag THANK GOD vädra lite av denna...problematik? med en annan trebarnsmor som även påminde mig om alla dessa tankebanor och utläggningar som aldrig ser dagens ljus fullt ut. När de är på väg att formuleras i talcentra i hjärna för att sen liksom ta form i munnen så funkar det till säg..85%. Sen blir det tyst?

"Mira, plocka undan................(Mira väntar på vidare direktiv).............................(ser man sig om kring skulle man möjligen kunna dra slutsatsen att jag syftar på den miljard hästar som dräller över golvet).............................(jag gestikulerar mot de fyrbenta vännerna mot golvet)..............................(min hjärna är som en felinställd kundtjänst som inte vill koppla mig till mitt talcentra varpå jag förblir tyst)..........................(jag "avslutar" det jag vill ha sagt genom att inte säga någonting mer för att jag inte kommer på ordet "hästar" och avlägsnar mig från platsen i hopp om att budskapet ändå ska ha gått fram. (det har det inte)).

SÄG ATT DET BLIR BÄTTRE.

/mvh hoppfull 3-barnsmor