Världens sämsta 1-årspresent

Då har Kasper alltså hunnit bli 366 dagar. Bemärkelsedagen blev inte direkt storslagen men jag tänker att vi har många chanser på oss att höja ribban, heh.

Gossebarnet fick njuta av att vara 1 år i ett dygn innan han brutalt kastades in i Livets Hårda Skola.

Lektion 1: DÅ VAR DET FÄRDIGAMMAT!

Det har aldrig varit någon uttalad plan att sluta amma vid ett års ålder, men på fredag åker jag och några kompisar iväg för att roa oss kungligt och jag tänker och känner att det ändå kan vara rätt tid att avsluta amningen nu. Nätterna är ett ändlöst snuttande och jag måste få sova mer sammanhängande nu för att inte säcka ihop.

Men, för att minimera eventuellt kaos har jag tagit med Mira och Morris hem till några kompisar där vi ska sova i två nätter. Johan tar alltså Kasper på hemmaplan utan att behöva trassla med ytterligare två barn såhär initialt.

Förhoppningen är att dessa två nätter ska få Kasper att förtränga mina fantastiska bröst och glatt somna in och somna om utan dem.

.............

........

Mmhmm.

Vet inte om det är en rimlig förväntansnivå efter att ha ammat i runda slängar...4000 gånger? (en helt rimlig överslagsräkning - minst 10 amningstillfällen per dygn under ett års tid).

Japp, jag lovar att rapportera.

Och ni är alla med på vad det här kommer att innebära:

JAG SKA SOVA OFRAGMENTERAT, UTAN EN SVETTIG, BRÖSTBESATT MÄNNISKA I ARMHÅLAN!!!!!!!!!!

Ligger och överväger om jag ska orka pallra mig upp och tvätta bort sminket när Mira och Morris nu äntligen har slocknat. Värt det?