"Vadå? Får man inte säga att ens barn är sött?"

Väldigt intressant att höra era tankar kring inlägget om att vara söt! Samma diskussion ägde rum på instagram med många engagerade läsare.

För att svara på några av kommentarerna: Det är väl klart att man får säga att ens barn är sött om man vill det. Om Mira skulle fråga mig om hon är söt är det ju självklart att jag svarar "ja". Precis som mormor gjorde. Men jag skulle gärna prata vidare om det och försöka förstå hur hon tänker kring det.

Och precis som några andra i kommentarerna beskrev är det just den traditionella mallen av söt som är problematisk, samt ett för stort fokus på utsidan överlag. Att man blir söt när man till exempel tar på sig en klänning eller något annat typiskt "flickigt". I de lägena är jag noga med att i såna fall poängtera att Mira är lika söt om hon har en Batmandräkt eller bara strumpor på sig. Och därför menar jag på att jag gärna säger att andra personer/saker också är söta som tydligt visar att det finns massa olika sätt att vara söt på. Det kanske lät som att jag menade att jag i samma andetag ba’: Okej, Mira, du är söt, MEN DET ÄR FAKTISKT GRANNEN, MORFAR, KATTER, PIGGSVIN OCH EN BOFINK OCKSÅ!!!!!!!! Så är det såklart inte.

Och nej, jag hade inte reagerat lika starkt om hon hade frågat om hon är stark, för du hade jag på ett konkret sätt kunnat svara: Ja, du är jättestark för du kunde ju lyfta Morris förut! Och kassen hela vägen från affären!

Att vara stark är någonting aktivt, något man gör och kan träna på. Att vara söt är…ptja, att i omvärldens ögon se ut på ett visst sätt vilket du faktiskt inte kan påverka. Du blir bara bedömd.

Om man använder ordet "söt" för att beskriva hur någon är, alltså ungefär som "gullig" är det en annan sak, även fast jag nog skulle föredra ett annat ord i ett sånt läge t.ex. "det var fint/härligt/roligt/snällt/omtänksamt gjort".

Men, precis som artikeln jag länkar till beskriver, är det största problemet det nästintill automatiserade beteendet när man pratar med framförallt småtjejer, att kommentera/fråga saker kopplat till deras utseende. Och det tycker jag rent ut sagt är åt helvete. Kom igen, bättre än så kan vi väl? Bara för att de har xx-kromosomer behöver vi väl inte yla om gulliga diadem och vackra leenden? De är så otroligt mycket mer intressanta, fascinerande, smarta och roliga varelser än klänningen de har på sig eller det lockiga hår de råkade födas med. De förtjänar bättre.