"Tycker du att jag är söt?"

Idag var Mira hos mormor ett par timmar. Som vanligt gav de sig iväg på äventyr, denna gång till Globen, där de pratade, fikade och kollade på leksakshästar.

När jag kom och hämtade Mira berättade mormor att de hade suttit i soffan varpå Mira frågar:

- Mormor, tycker du att jag är söt?

Mormor svarade att det tycker hon absolut och så hade de pratat vidare lite om det. Jag vet dock att mormor om någon, är världsbäst på att lyfta alla andra, oändligt mycket viktigare egenskaper och förmågor som Mira, och alla andra ungar för den delen, har.

Men ändå blev jag både matt och lite nedslagen på en och samma gång. Mira, som alldeles snart fyller 4 år, funderar på om mormor tycker att hon är söt.

Nu kanske jag drar på alldeles för stora växlar här, men jag ogillar fenomenet. Jag är rätt noga med att lyfta fram att Mira är cool, rolig, modig, busig, stark, schysst, snäll, omtänksam, snabb, härlig och dylikt. Väldigt sällan säger jag specifikt att hon är just söt, och gör jag det brukar jag även säga att pappa Johan, morfar, katten och grannen också är söta.

Häromdagen läste jag en artikel som cirkulerade på facebook som belyser just hur och vad man bör tänka på när man pratar med småtjejer.

Ruskigt viktigt tycker jag. Hur tänker ni kring det här? Har ni stött på det med era döttrar eller andra småtjejer i er närhet?